De bästa albumen 2023
Året 2023 är förbi och precis som många år innan dess innehöll det väldigt mycket bra musik och detta vill vi på Klunga uppmärksamma genom att dela med oss av våra personliga topplistor över de fem bästa albumen. Frida, Oscar, Linus och Erik berättar vilka verk som stack ut för dem och förgyllde musikåret 2023.
Erik Widells topp 5
5. Geese – 3D Country
Indie-rockarna Geese är endast på 5:e plats i min topplista men de är troligen det band som jag mest ser fram emot att höra mer från. Det kan anses vara spekulativt att påstå att 3D Country är ett startskott på en fantastisk karriär men alla ingredienser finns där. Bandet har fantastisk kemi och en otrolig energi. Även om musiken i sig inte är banbrytande, då de tar inspiration från klassiska varianter av rock, så är den otroligt fräsch och uppfriskande. När det kommer till låtarna känns det taskigt att kalla albumet framtungt men de fyra första låtarna är en extremt stark start och även albumets höjdpunkt med titelspåret och “I See Myself” som extra lysande diamanter. Bandet hade dessutom mage att släppa en EP med samma kvalitet som vi hittar på denna LP vilket momentum bandet har just nu.
4. Chappell Roan – The Rise and Fall of a Midwest Princess
Kan man kalla ett album på sin topp 5-lista för ett guilty pleasure? För på något sätt känns det förbjudet och jag vet inte riktigt varför. Kanske är det för att hela albumet känns som den musikaliska motsvarigheten till en corny high school-film eller kanske är det för att det inte tar sig självt på allt för stort allvar. Musik behöver dock inte vara allvarlig och djup för att vara bra. Ibland går det alldeles utmärkt att bara vara lättsamt och jävligt catchy. Med det sagt så påstår jag inte att musiken är textmässigt innehållslös men det är inte lyriken jag tar med mig när jag lyssnar utan det är de catchiga refrängerna och dansvänliga rytmerna som jag fastnar för. Detta album är verkligen fyllt av catchy och dansvänliga popdängor som t. ex. “Red Wine Supernova”, “HOT TO GO” eller den förträffligt bultande “Super Graphic Ultra Modern Girl”. Med fler sexuella referensen än jag kan räkna och otroligt trallvänliga refränger slår Chappell Roan in sig på min lista över bästa album 2023. Dessutom med sitt debutalbum!! Det är bara att ta av sig hatten helt enkelt.
3. Sufjan Stevens – Javelin
På tredje plats har vi dock en artist som varit med ett tag nu. Den evigt konceptprövande och ofta personliga singer-songwritern Sufjan Stevens. Denna gång har han kommit ut med ett projekt tillägnat sin bortgångne partner Evans Richardson. Med en blandning av gammalt och nytt har Sufjan återigen nått de höjder han så ofta svävar bland. Med vacker orkestrering, dramatisk låtuppbyggnad samt personliga och poetiska texter väcker han väldigt mycket känslor till liv. Det kanske mest fulländade exemplet på albumet anser jag vara den över 8 minuter långa “Shit Talk”. Det är dock inte bara ett sorgligt album utan även ett väldigt moget och självreflekterande album som definitivt förtjänar alla rosor den får.
2. Reverend Kristin Michael Hayter – SAVED!
Tänk er följande: Ni är ute och åker på en landsväg någonstans mitt ute i ingenstans mellan två småstäder i USA:s inland och er bil får motorstopp. Ni rör er in mot skogen för att mot ert bättre vetande leta efter en människa att be om hjälp. Mitt inne i skogen ser ni ett öde hus som inte haft en besökare på vad som ser ut att vara årtionden. Ni går in och får intrycket av att här har en gammal religiös sekt hållit hus långt borta från myndigheter och civilisation. Under ett dammigt täcke hittar ni en stenkaka som ni börjar spela och ut ur grammofonen hör ni musiken som spelats in i huset för flera generationer sedan. Ungefär så skulle jag beskriva det här albumet. Reverend Kristin Michael Hayter som tidigare gick under artistnamnet Lingua Ignota besöker på hennes senaste projekt helandet och dess makabra och ibland smärtsamma process. Detta är ett album som absolut bör upplevas i sin helhet då låtarna smälter in i varandra och fokuset mer ligger på verkets ambiance mer än något annat. Manipulerade bandinspelningar på introlåten “I’M GETTING OUT WHILE I CAN”, den desperata sången på “THE POOR WAYFARING STRANGER” och lagren av körsång på “IDUMEA” är alla aspekter som gör detta till en upplevelse utöver det normala. Ett rangligt piano på nästan samtliga låtar samt passager av när Kristin talar i tungor är dessutom det skrämmande grädden på årets mest effektfulla mos.
1. Jessie Ware – That! Feels Good!
För de som känner mig är detta ingen överraskning. Jag har varit smått besatt av Jessies musik sedan jag hörde hennes disco-resurrection på What’s Your Pleasure?. Det vi får på detta album är en sorts uppföljning som är väldigt lik sin föregångare men med några märkbara förändringar. Mindre elektroniska instrument till förmån för till exempel bleckblås och fler lager av sång. Albumet är också betydligt mer utåtriktat och festligt. Lite mer cheeky och lättsamt till tonen men enligt mig i princip lika bra. “Begin Again” är dessutom min favoritsingel från 2023 med sin storslagna dramatik och sina medryckande latinamerikanska discotakter. Musik som får en att vilja dansa kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och inget fick mig att vicka på höfterna eller skaka på axlarna lika mycket som Jessie Ware fick i år.
Oscar Niles topp 5
5. feeble little horse – Girl with fish
Efter ett antal år med lite mainstream succé har rockmusik kommit vrålande tillbaka i starten av 2020 talet med en ny våg av shoegaze-inspirerade artister. Gen Z har tagit sig till de drömlika vibsen och fuzziga, månglagriga gitarrerna och i fallet av feeble little horse blandat det med poppiga hooks och lite mer distortion till stor effekt. Resultatet är ett hemmaproducerat album som framkallar genrens giganter, men helt klart är rotat i 2020-talet.
4. The Armed – Perfect Saviors
The Armed´s album Perfect Saviors kom från ingenstans för mig. Det anonyma Hardcore-bandet provar nånting nytt i deras senaste släpp. De tar inspiration från 2000-talets alternativ och arena-rock och blandar in deras karaktäristiska Hardcore-känsla för att skapa nånting unikt. Ur denna blandning kommer en mångfald av olika ljud som alla delar egenskapen att de är otroligt kul att lyssna på. I låten ”FKA worlds” understryks episka och upplyftande gitarrmelodier med frenetisk trumning och blast beats till någonting som skulle kunna vara soundtracken till ett Shounen anime intro. Medan de i andra låtar tar ett mer elektriskt och rytmiskt tillvägagångssätt som har sina melankoliska stunder men också kan explodera i ett endorfinfyllt rus i vilket moment som helst. Denna livlighet gör Perfect Saviors till ett album som är lätt att lyssna på om och om igen och som inget fan av underground rock music borde missa.
3. 100 gecs – 10000 gecs
100 gecs ger sig ut på en till tur genom genrerna som präglade den första generationen av terminally online människor. Här har vi en blandning av allt mellan ska, dubstep och nu-metal packat i ett Hyperpop-omslag. Mycket av inflytandet kommer från musik som länge ansågs vara “cringe”, men som tillsammans eller kanske till och med på grund av 100 gecs succé har haft lite av en omvärdering i allmänhetens ögon de senaste åren. Även på 10000 gecs lyckas de hitta balansen mellan att inte ta sig själv för seriöst och visa genuin respekt för sina influenser. Dylan Bradys produktionstalang leder till ett antal bangers från idéer som hade fallit isär i händerna av de flesta producenter. Medan Laura Les hookiga melodier leder till ett album fyllt av sånger som borrar sig in i ens hjärna och stannar där. Allt tillsammans får en att känna som om man är helt wired efter sin fjärde Monster Energy Ultra White och spelar obskyra Flash Spel klockan 3 på morgonen.
2. Model/Actriz – Dogsbody
Model/Actriz debutalbum Dogsbody skrämmer mig. Den rytmiska användningen av oljud och monotona gitarr och baslinjer får en att hamna i trans där ens mentala tillstånd gungar mellan stress och att vilja dansa. Över denna kakofoni nästan stönar frontman Cole Haden självsäkert ut sina vocals vars röda tråd är en mörk besatthet med intimitet och sex. Utöver texterna så har Hadens intonation och rytm en viss dominant och karismatisk effekt som lika väl hade kunnat passa en sektledare. Enkla ordföljder upprepas som om de vore ett mantra för hedonism.
“You don’t you don’t you don’t you don’t
Have to submit submit submit submit yourself to it”.
Blandningen av dessa element leder till en lyssningsupplevelse som liknar att köra förbi en bilolycka, där den rationella delen av en vill kolla bort för att inte se någonting traumatiskt, men en del djupt inne i en inte kan stå emot frestelsen att ta en titt ändå.
1. JPEGMAFIA & Danny Brown – Scaring the Hoes
Utan tvekan är JPEGMAFIA och Danny Brown två av de mest unika nutida underground hiphop-producenterna och rappare. Båda har de sista åren byggt upp en kultfölje med sina eklektiska samplingsval, humoristiska texter och bullriga produktion. När det meddelades att en samverkan mellan dem skulle ske var jag både begeistrad och lite orolig. Hur ska det gå när dessa två högljudda giganter ska kollaborera? Men knuten i min mage släppte direkt när jag hörde albumet för Scaring the Hoes är en näst intill perfekt blandning av alla styrkor som de två deltagarna har. Hela albumet är fyllt av JPEGMAFIAs och Danny Browns unika fingeravtryck som lyckas överraska en när man hör dem för första gången men som faller på plats och bildar någonting som är större än alla dess delar med tiden. Man börjar vänja sig vid kaoset av deras ljud och hittar detaljerna som gör det här till årets favorit.
Frida Helanders topp 5
5. Jessie Ware – That! Feels Good!
Det här otroligt vibiga discopop-album är allt annat än den Jessie vi hörde i när hon slog igenom 2014. Och vilken resa hon gjort! Det är nästan så att du kan ta på den känslomässiga utveckling som skiner igenom och ja, That! Feels good! Det är de fyndiga feministiska texterna till den funkiga discon som verkligen får mig på fall. Hon levererar ett album som är otroligt välproducerat med en perfekt mängd av power och genomlysande körsång. Du kommer bli på bra humör oavsett om du vill eller inte. I ”Freak me now” får vi beats och blås blandat med loops och sång i en självsäker förpackning, vad kan gå fel? Inget!
4. Kali Uchis – Red Moon In Venus
Med sin utomordentligt skickliga förmåga att använda rösten som ett instrument skapar Kali Uchis ett funkigt, stämningsfullt och aningen sensuellt R&B-album. Red Moon in Venus fångar även den kritiske lyssnaren och bjuder på somriga-vibes om kärlek. Albumet varierar mellan välstämda rogivande låtar och funkiga R&B trummor. Kali har en förmåga att sjunga ut sina känslor och när vi lyssnar igenom albumet följer vi även med på en resa genom kärleken. Låt dig drömma tillbaka till en varm sommardag med kvällsolen i ögonen med ”Endlessly” flödande ur högtalarna. Allt är tight producerat och inte minst välpaketerat. Kali visar oss med en självsäker obryddhet att hon, sist men inte minst, mycket väl vet sitt eget värde och är inte rädd för att visa det.
3. Caroline Polachek – Desire, I Want To Turn Into You
Med Desire, I Want To Turn Into You, bjuder Caroline in till en drömvärld. Det är bara att luta sig tillbaka och låta sig uppslukas. Caroline tar dig genom sina poetiska texter i ett alternativt och lite mystiskt konstpopalbum inspirerat av 2000-talets ljuva toner. Genom hela albumet hör vi hennes drömska slingor som hon sjunger ut på ett nästan naket sätt. Det är en produktion i det tightaste laget där musiken trots det är avskalad och imponerande välbalanserad. Samtidigt som albumet är ett så starkt koncept i sin helhet så har även varje låt sin unika karaktär och plats på scenen, för mig är det ”Smoke” med sin mörka basgång och ljusa adlibs som hypar mig lite extra.
2. Victoria Monet – Jaguar II
Uppföljningen från det dundrande albumet Jaguar från 2020 gjorde en allt annat än besviken. Victoria gör pop/R&B som både är mjuk och kaxig på samma gång. Jaguar II ger dig både känslosamma stunder och upplyftande dansbeats. Victoria är en mästare på att låta sina samarbeten influera och göra avtryck i musiken samtidigt som hon håller i taktpinnen och knyter ihop albumet på ett elegant sätt. Det är allt från tunga, långsamma och bestämda trummor till reaggeinfluerat sound. Med Earth, Wind and Fire skapar hon en drömsk stämning tillsammans sitt yngsta och minsta samarbete, Victorias egna tvååriga dotter Hazel. Avslutningen i ”Good Bye” får vi höra hennes skicklighet i att skapa dynamisk R&B med kör och blås som aldrig blir långtråkig. Jag uppskattar dessutom rytmen och den självsäkra R&B vi får i ”On My Mama” men även det mer nedtonade arrangemanget i ”Stop (Askin’ me 4shyt)”.
1. Q- Soul, PRESENT
Jag kan utan tvekan säga att det här är det album som verkligen överraskade mig. När singeln ”LUV (I KNOW I WANT THIS FOR REAL)” släpptes var det en riktig käftsmäll som jag bara inte får nog av. En låt som med sina trummor, distade syntar och Qs fascinerande sång känns ut i minsta fingerspets. Albumet inleds med ”WELCOME TO SOUL,PRESENT” som sveper in, likt den rökmaskin på dansgolvet du inte alls var beredd på men uppskattar i samma ögonblick som det sker, och visar precis vad det här albumet kommer erbjuda. Det är funky, det är nytänkande, det är modigt, rakt igenom. Q låter allt ta plats på samma gång utan att något kör över det andra. Instrument och sång sticker ut samtidigt som de sammanflätas i en energi som smittar av sig samma stund som första tonen ljuder. För att göra det hela ännu mer imponerande är det Q som både skrivit och producerat hela albumet. Hands down.
Linus Hellgrens topp 5
5. Kara Jackson – Why Does the Earth Give Us People to Love?
Unika och poetiska texter blandat med vågade melodier är sättet som Kara Jackson väljer att låta oss få en inblick i hennes liv, om man med inblick menar total öppenhet. Jakten på kärlek och tunga förluster är teman som Jackson introducerar oss till, vilket märks på mitt favoritspår: “dickheads blues”. Gitarrspelet, de okonventionella och nästan lite free-jazziga trummorna, och de fantastiska stråkinslagen blandas ihop till ett nästan drömskt landskap som kan locka både anhängare av folk som soul eller jazz.
4. Eartheater – Powders
Från ett drömskt landskap till ett annat. Om Kara Jacksons drömska landskap har soldränkt gräs, fingerborgsblommor och en porlande bäck – då har Eartheaters landskap ett mörkt träsk där något omänskligt och svårtytt lurar i skuggorna. Alexandra Drewchins Eartheater bemästrar konsten att blanda kaos och frenesi med ömhet och skönhet – som i övergången från ”Sugarcane Switch” till ”Crushing”. Det är lätt att fastna och bli hypnotiserad av sången som har förmågan att omvandla System Of A Downs 00-tals hit ”Chop Suey!” till ett änglalikt framträdande. För fans av FKA Twigs, Arca, eller varför inte Björk? Se hit!
3. bar italia – Tracey Denim
Det kan inte ha gått någon obemärkt förbi allt bra som har hänt på den brittiska post-punkscenen under 10- och 20-talet. Några som däremot kan ha råkat gå obemärkt förbi för många är bandet bar italia, tidigare signade under Dean Blunts skivbolag men som nu har tagit steget till Matador Records (Pavement, Car Seat Headrest, King Krule, m.fl). Döpta efter Pulps låt ”Bar Italia” (om detta inte stämmer är det ett absurt sammanträffande) gör de ett bra jobb i att hålla sig fast vid 90-talets indiesound. På Tracey Denim levereras ett ganska organiskt och avskalat ljud med en bred variation av sångmöjligheter.
2. Yo La Tengo – This Stupid World
Evighetsbandet Yo La Tengo (grundat 1984) gör det igen! Precis som vi påpekat i vår recension av albumet låter Yo La Tengo sig själva vara experimentella och lekfulla på This Stupid World. Bandet dansar sig fram med ett ekande gitarrljud, försiktigt vid första anblick för att sen storma runt lyssnaren som ett rovdjur. Detta, för att sedan slänga in en mjuk indieballad i ”Aselestine”, på ett typiskt Yo La Tengo-maner. Albumet visar bandets alla strängar de har på sin lyra, This Stupid World blir det 40-åriga bandets sätt att säga: ni tror väl inte att vi är trötta?
1. Wednesday – Rat Saw God
“Vad är det här!!??” var mina första ord efter att ha hört Rat Saw God. Det är rått, det är brutalt, och det är någon sorts socialrealism om en kapitalistisk värld i brant nedförsbacke. Hur Karly Hartzmans stämband mår efter att ha gett oss ”Bull Believer” är mitt förslag till alla läkare att skriva forskningsartiklar om. Wednesday levererar käftsmällar blandat med fina melodier och catchiga texter, det här albumet har allt. Rat Saw God är för alla, men speciellt för er fans av Big Thief, Wacahatchee, eller Angel Olsen.
De bästa albumen 2023 Läs mer »
