Recensioner

Få band förkroppsligar hur det kändes att växa upp på internet under sena 2000 talet på samma sätt som 100 gecs. Efter bandets kritiskt hyllade första släpp i 2019 är de nu tillbaka med ett nytt set av bangers.

Den evigt utvecklande och växande singer-songwritern Sufjan Stevens har släppt sitt 10:e studioalbum. Han utforskar ännu en personlig motgång i bortgången av hans partner. Detta gör han med hjälp av vacker orkestrering och tankeväckande lyrik.

Med sin utomordentligt skickliga förmåga att använda rösten som ett instrument skapar Kali Uchis ett funkigt, stämningsfullt och aningen sensuellt R&B-album. Red Moon in Venus fångar även den kritiske lyssnaren och bjuder på somriga-vibes om kärlek.

“That! Feels Good!” följer i “What’s Your Pleasure?”:s fotspår och innehåller många extremt välproducerade discopop-låtar som inte bara återupplivar genren utan även hyllar den.

Den brittiska sångerskan RAYEs sjuåriga väntan på att släppa sitt debutalbum My 21st Century Blues siktar högt bland trädtopparna, men fastnar någonstans i gränslandet mellan att skriva personliga låtar och att skapa välproducerade hits.

Det virtuella bandet Gorillaz tar oss på en solig resa med sekten på Cracker Island på deras åttonde album. Trots öns vackraste vyer känns det dock ibland som mindre av en spirituell räddning och mer som ännu en falsk profet.

När de Portland-baserade nyzeeländarna återigen väljer att numrera ett album i romersk stil skapas stundtals magi. Det är slående likt den magi som vi hört tidigare från Unknown Mortal Orchestra, men det är också den helt säregna indie-, funk- och soulkombinerande magin som är svår att tröttna på.

När Lil Yachty släppte låten “Poland” ifjol verkade det som att hans nästa release skulle vara likt det han tidigare släppt. Hade någon sagt att han skulle släppa ett album där vissa delar av produktionen låter som att den transporterats 50 år tillbaka och inspirerats av Pink Floyd hade jag vänligt bett den personen att…

Caroline Polachek tar dig genom sina poetiska texter i ett alternativt och lite mystiskt konstpopalbum inspirerat av 2000-talets ljuva toner. Två år efter att första singeln släppts är Desire, I Want to Turn Into You här, redo att ta dig till Carolines egna drömvärld.

Det snart 40 år gamla bandet Yo La Tengo visar genom This Stupid World att de fortfarande levererar drömpop av högsta klass med en lekfull och personlig ton. Bandet ger oss allt de har att erbjuda med en bred variation av svävande gitarrer och ömma sånger.

Efter snart 25 år av trogen tjänstgöring i en av de mest excentriska indieakterna någonsin, släpper Avey Tare ännu ett soloalbum. Det hörs tydligt att det är en medlem från Animal Collective som får experimentera på sina egna villkor, något som i de allra flesta fall flyger.

Young Fathers definierar soundet på albumet som “underground but never dark”. Det förklarar hur denna genreöverskridande skotska trio delar med sig av musikalisk eufori inpaketerad i en introkurs i experimentell musik.

På sin femte fullängdare väljer Mac DeMarco att köra gasen i botten med instrumental musik, kanske bokstavligen dessutom, eftersom hela albumet spelats in under en roadtrip. Detta åtagande genererar ett resultat som mestadels framkallar likgiltiga känslor.