Februari är förbi och vi vill i vårt månatliga segment Varvet runt dela med oss av musiken som gått varmast hos oss på Klunga den senaste månaden, både nya och gamla favoriter. Perfekt att läsa igenom och plocka det som lockar just dig!
Spellistan för Varvet runt med samlade låtar hittar du längst ner på sidan. Den här månadens lista innehåller musik från Caroline Polachek, Yo La Tengo, U.S. Girls, See You Next Tuesday och Bring Me The Horizon, med flera.
Linus Hellgren:
I variationen mellan vårlängtan och total vinterdepp har musiken följt tongångarna, sprallig och glad jazz har blandats med mörk noiserock och sen gått vidare till glad indierock. I samklang med vädret så kan jag inte make my mind up! Några album som gått speciellt varma i mina hörlurar och i högtalarna där hemma är Joe Hendersons Inner Urge, Dinosaur Jr:s hela diskografi (i synnerhet Dinosaur), och lite mer noise i The Jesus Lizard. Umeåbandet Horseface har det även flitigt lyssnats på genom deras magnifika album Sanakirjan takana som gick mig helt obemärkt förbi under 2022 men som nu blossat upp som en favorit från föregående år. Yo La Tengos diskografi har även den lyssnats igenom ett antal gånger, speciellt det nysläppta This Stupid World som spinner glatt på skivspelaren här hemma. Så klart har även Pet Sounds med Beach Boys spelats en eller annan gång, hur ska man annars ta sig igenom vardagen?
Elin Olsson:
Februari fortsätter i samma spår som januari med mycket Bad Omens, speciellt tanke på vinylutgåvorna snart dyker upp i brevlådan. Av någon anledning har jag också varit helt fast på Gin Blossoms “Hey Jealousy” och Fuels “Shimmer”, båda alternativrockklassiker från 90-talet med liknande teman i låttexterna. Gotyes “Somebody That I Used to Know” har även hittat sig tillbaka till min playlist, en modern klassiker helt enkelt. När det gäller ny musik så är jag väldigt intresserad av See You Next Tuesdays nya album Distractions. Är den perfekta balansen mellan absolut huvudvärk och fascination. 30 minuter av konstant skrik som låter som ren ondhet. På den mindre extrema sidan så går Niall Horans “Heaven” på repeat, och är oerhört taggad för The Show som släpps i juni.
Melanie Manalo:
Februari för mig kändes som ett enda stort uppladd inför Amsterdam-resan som blev av mot slutet av månaden där det vankades konserter av bland andra Bring Me The Horizon, You Me At Six, Panic! At The Disco, Static Dress och A Day To Remember. Mitt lyssnande har därför blivit väldigt färgat av detta – med några inslag från andra pärlor. Min mest lyssnade låt under månaden var Mae Stephens ”If We Ever Broke Up” och jag misstänker att den kommer kvala sig in på min topplista för hela året. Ser fram emot all vårmusik som börjar dyka upp nu i mars!
Frida Helander:
Det är inte alltid jag totalt snöar in på specifika album, men det har jag verkligen gjort i februari. Jag har haft två album på repeat, och det är RAYEs My 21st Century Blues som är ett fullkomligt galet debutalbum från denna brittiska sångerska och låtskrivare. Måste säga att det verkligen lever upp till sitt namn! Det andra albumet är Caroline Polacheks Desire, I Want to Turn Into You. Jag känner mig så blessed av dessa album, tror skarpt de kommer följa mig genom det här året. Förutom dessa två guldklimpar blev jag positivt överraskad av U.S. Girls album Bless This Mess och med en del bangers att ta del av. Sist men inte minst kantades februari av några spår från 2022, Ari Lennox “Queen Space” med den vackraste av R&B-röster, Little Simz “Silhouette” (även andra bangers från NO THANK YOU) är otippat nog trevlig att träna till, och Rina Sawayamas “This Hell” för lite bossy country-vibes.
Hampus Hansson:
Vi börjar väl att få de mest förutsägbara lyssningarna ur vägen. Young Fathers är min överlägset mest lyssnade artist, deras album Heavy Heavy är också tydligt mest lyssnat på, trots att det inte är favoritalbumet jag hört denna månaden. Överlägsenheten i artiststatistiken har att göra med att jag inför vår recension djupdök i deras diskografi och lyssnade på samtliga av deras tidigare album. Dedikation! Som jag nog inte kommer hinna i fortsättningen… Övriga nya album som också har lyssnats på av recensionsskäl är Yo La Tengos This Stupid World, Avey Tares 7s och Caroline Polacheks Desire, I Want to Turn Into You. En låt som sticker ut är från det sistnämnda albumet; samarbetet med Grimes och Dido på “Fly to You”. Albumsläppet från The Go! Team blev precis så bra som jag hoppades på i förra Varvet runt, och Jonatan Leandoer96 (mer känd som Yung Lean) överraskade med ett djärvt och stundtals sofistikerat pop- och rockalbum. Tre låtar sticker ut; 2022-singeln “Blue Light” som lika gärna kunnat vara en Japanese Breakfast-ballad från hennes album Jubilee, “If I’m Born I Have to Live” som nästan går i en glamrockriktning, och framför allt “Rivers of Another Town” som för tankarna till enorma hits som “There is a Light That Never Goes Out” av The Smiths. Sistnämnda är min mest spelade låt i februari. Paramores album överraskade i sin kvalitet, med en höjdpunkt som heter “Running Out of Time”, och likaså levererade U.S. Girls på mina förväntningar, med tidigare släppta singeln “So Typically Now” och en låt som borde vinna pris för både dansvänlighet och låttextämne – “Tux (Your Body Fills Me, Boo)” – i spetsen. Den är skriven ur perspektivet av en kostym som hängt för länge i garderoben. Japp, det är otroligt. Andra bra lyssningar på nytt material inkluderar EP:s från M83 och Two Shell, samt album från Skrillex (Quest for Fire), Rian Treanor, Rozi Plain, Ladytron (för en andra gång), och Anna B Savage. Jag önskar särskilt få ge mer tid åt sistnämnda, ett mycket smakfullt och tilltalande konstpopverk. Någon som fick mer tid var Mac DeMarco som behövde researchas lite grann inför skrivandet av vår recension, en lyssning vardera på det nya albumet, samt Here Comes the Cowboy och This Old Dog, blev därför av. Eftersom Linus förvånat yttrade orden “har du inte hört Ray of Light?” vid ett snack om Caroline Polacheks nya album, så blev det även en lyssning av Madonnas kanske mest kritikerrosade projekt. Förutom att ett albumjubileum i några dagar gjorde mig djupt investerad i att hitta ett exakt släppdatum, så fick Refuseds The Shape of Punk to Come en lyssning i väntan på tillstånd att få läsa tidningars musikrecensioner från 1998 på mikrofilm i Lunds universitetsbiblioteks källare. Låtar från plattan har också agerat “strössel” mellan allt nylyssnande, till exempel vurpade jag ordentligt i skidbacken i Italien med “Worms of the Senses / Faculties of the Skull” i öronen. Kände mig som att jag var i spelet SSX, det var fantastiskt. Precis som i förra Varvet runt har Two Shells singlar från 2022, “Home” och “Pods”, också agerat strössel. Slutligen vill jag ge ett varmt ord till Depeche Modes nya singel “Ghosts Again”, som tvingade mig att försöka gömma att jag storgrät inne på ICA klockan 19:45 en fredagkväll. Det måste väl räcka för att bli nyfiken? Och det var nog det hela! Kan man säga att det här Klunga-projektet påverkar min lyssning i allra högsta grad?