Klungas hot takes om Eurovision Song Contest

Åsikter, alla har vi dem! Ibland är de allmängiltiga och ibland är de kontroversiella. Musik är ett väldigt subjektivt fenomen vilket innebär att det mer ofta än sällan dyker upp åsikter som krockar med den populära uppfattningen. Elin och Erik redogör för sina åsikter om bidrag som kanske inte helt stämmer överens med vad den stora massan anser.

Erik Widell:

Jag vill påstå att majoriteten av hot takes kretsar kring att ha negativa åsikter om något som en stor grupp människor har väldigt positiva åsikter om. Om jag snabbt skulle doppa mina tår i den gropen så skulle jag kunna nämna att jag har ganska svala känslor kring Loreens “Euphoria”, eller att Helena Paparizous “My Number One” får mig att somna till så fort jag hör den. Jag vill dock inte grotta in mig så mycket på saker jag inte gillar utan tvärtom så vill jag lyfta något som jag tycker inte får den cred som det förtjänar. 

Detta något är nämligen förra årets vinnande bidrag “Stefania” av Kalush Orchestra. Så fort förra årets tävling kommer på tal så kan man direkt höra bittra kommentarer om att det ukrainska bidraget endast vann på grund av den pågående invasionen. Jag håller absolut med om att den enorma summa poäng som bidraget fick av folket med all sannolikhet har att göra med sympatier för den svåra och förfärliga situation som landet befinner sig i men jag tycker det är tragiskt att man på grund av detta bortser från hur jävla bra bidraget faktiskt var. 

Sången, rytmen, flöjten, kläderna, energin, texten, underhållningsvärdet, variationen, ja till och med rappen tyckte jag var riktigt bra. Kalush Orchestra lyckades väldigt bra med att spela ukrainsk folkmusik med en modern tappning. Om vi tittar närmare på vad låten faktiskt handlar om så kan vi konstatera att “Stefania” är en låt som tillägnas rapparen Oleh Psiuks mamma men funkar såklart som en hyllning till alla mödrar. Låten valdes till att representera Ukraina bara några dagar innan Putin påbörjade invasionen och det är därför inspirerande hur väl låten med dess text passar in i denna nya kontext. En hyllning till “Stefania” och alla mödrar som villkorslöst tar hand om sina barn trots att de blir äldre och svagare funkar som en utmärkt metafor för deras hemland som förstörs av yttre krafter men som alltid kommer att vara deras ursprung. Att anspela på kriget i sitt bidrag för att kamma hem billiga poäng i en musiktävling kan man ha åsikter om, men det tycker jag verkligen inte att Kalush Orchestra gör. Även om de hade haft för syfte att anspela på kriget så är detta nog det mest smakfulla sättet de någonsin kunde göra det på. “Stefania” må vara en Eurovision-vinnare som resultat av solidaritet men jag tycker att “Stefania” förtjänar att vara en Eurovision-vinnare på grund av sin musikalitet.

Elin Olsson:

Jag tror knappt jag behöver skriva så mycket om Azerbajdzjans bedrövliga vinst i 2011 för det är en stor svart fläck i Eurovision-historien, det finns säkert mängder teorier bakom, men det var definitivt inte tack vare sången eller framträdandet. Så nu går vi vidare. 

Därefter vill jag börja med att hylla Litauens InCultos “Eastern European Funk” från 2010. Den kom på 12:e plats i semifinalen och kvalificerade sig inte till den stora finalen. Bakom det Pitch Perfect-osande bidraget finns en seriösare mening “Yes sir we are legal we are, though we are not as legal as you / No sir we’re not equal no, though we are both from the EU”. Denna politiska och funkiga låt gick inte hem i Europa, men jag skulle gissa att det var för att dess syfte var för “obekvämt”, vilket väl ytterligare bevisar problemet som låten behandlar. 

2015 kom Frankrike tredje sist med Lisa Angells otroligt vackra “N’oubliez pas”. Frankrike har på senaste år skickat riktigt fina bidrag men inte fått någon rättvist resultat. Lisa Angell är inte bara en helt fantastisk sångare, men låten är oerhört vacker och gripande. Cirka 2 minuter in sker en tempohöjning och fyra stycken trummisar marscherar sakta mot Lisa på scenen samtidigt som skärmen i bakgrunden visar en by i ruiner. Det är en påminnelse om varför Eurovision grundades, för att ena ett Europa i tider av krig. 
Om man ska ta lite negativa hot takes, så tycker jag Australien inte har skickat ett spännande bidrag sen debuten 2015. “Tonight Again” var precis det danspillret som behövs varje år och Guy Sebastians framträdande och energi kommer alltid vara en stark debut. Men jag tror att de skickar för många låtar som går hem hos juryn, men inte hos tittarna, så det ska bli spännande att se hur det går för dem i semifinalen med det nya röstningssystemet.

Rulla till toppen