Klungas favoriter i Eurovision Song Contest 2023

Det är äntligen dags för final i Eurovision och mycket pekar på att det kommer bli olidligt spännande. Såklart hade vi önskat att vi kunde stå där och ge våra poäng i direktsändning men det kan vi tyvärr inte. Men om vi föreställer oss en värld där nationen Klunga ger ut sina poäng så skulle de delas ut på följande vis.

HONORABLE MENTION: Lettland

Innan vi delar ut nationen Klungas poäng så vill vi lyfta fram ett bidrag som berört oss lite extra men som tyvärr inte tog sig till finalen och därför inte kan få några poäng. Det bidraget är Lettlands indie-rockgrupp Sudden Lights med låten “Aijā”. En låt som man nästan på förhand kunde gissa inte skulle gå vidare då den helt enkelt inte riktigt passar in i sammanhanget. Med en trumloop inspirerad av Radioheads ”15 Step” kastas vi in i en mycket fin och känslosam upplevelse. Låten avslutas också väldigt smakfullt med att återupprepa låtens titel “Aijā” vilket betyder “hysch”. Sudden Lights må ha fått ett allt för tidigt avslut på sin Eurovision-resa men vi är glada att de var med och introducerade sig.

1 poäng: Australien

Jo visst är det lite konstigt att ett land på andra sidan världen deltar i denna tävling men när de bidrar med sådan här underhållning så bryr jag mig faktiskt inte. “Promise” av Voyager är inte bara en riktigt bra progressiv metal-låt utan också en kroppslig upplevelse. Man ifrågasätter om låten verkligen är 3 minuter för när allt är slut så känns det som att vi precis varit med om en äventyrsfilm där vi reser genom tiden för att hämta en magisk sten, besegra den onda skurken och rädda prinsessan. Låten börjar med långsam uppbyggnad med synt som skulle kunna vara tagna ur serien Knight Rider. Denna futuristiska men samtidigt nostalgiska låt fortsätter med syntarna genom hela processen men får också hjälp av den tunga gitarren, basen och trummorna som liksom tuggar sig fram. Efter låtens tunga breakdown någonstans i mitten så inleds den andra halvan och vi får en avslutande minut utan dess like. Efter ett ansiktssmältande elgitarrsolo OCH keytarsolo så avslutar vi med vad som endast kan beskrivas som ren audiell eufori.  —Erik Widell

2 poäng: Tjeckien

Tjeckien har inte haft någon vidare tur i Eurovision, och bara en topp 10-placering de senaste 15 åren. De har misslyckats att kvalificera till finalen mer än hälften av gångerna de deltagit men i år skickar Tjeckien ett riktigt unikt bidrag. Vesnas “My Sister’s Crown” är inte bara en feministisk empowerment-låt, utan en låt om systerskap och resiliens, men analyserar man texterna ännu djupare förstår man ett större budskap. “My Sister’s Crown” är som en hyllning till det slaviska språken och blandar både tjeckiska, ukrainska och bulgariska som mixas med engelska, vilket speglar gruppens mångkulturella bakgrund. Det finns få ord att beskriva hur mäktig låtens refräng är, speciellt när den efter bryggan tillfälligt görs acapella, rent av gåshud. Inte bara en fantastiskt stark och rörande låt, men ett lika rörande framträdande som verkligen bevisar hur man tar scenen och utnyttjar den bäst.  —Elin Olsson

3 poäng: Serbien

”Bror! Den serbiska låten är en riktig banger! 10/10”, skrev en kompis ungefär en månad innan tävlingens start. Och visst har han en poäng, bland de andra bidragen sticker Luke Black definitivt ut med sitt excentriska nummer. Som ett alarm tränger det maximalistiska synttemat igenom efter den viskade textraden ”Samo mi se spava”, även titeln på låten, vilket översätts till ”Jag vill bara sova”. Vi får också dunkande trummor och tung bas, om det är något vi definitivt inte vill göra under Serbiens bidrag så är det att sova. —Hampus Hansson

4 poäng: Spanien

I sin absoluta enkelhet kan man säga att ”EAEA” känns som att Rosalía valt att göra en låt inspirerad av Kleerup och Robyns ”With Every Heartbeat”. Det är otroligt primitivt beskrivet, men kleerupska arpeggion och drivande syntbas är på plats, som dessutom samexisterar med flamencoklappar. Trots denna udda kombination som fundament, så är det Blanca Palomas sång som stjäl showen. Refrängens gruppsjungna hook lämnar eventuellt mer att önska i sin simpelhet, men de partier där hon får sjunga själv går att jämföras med tidigare nämnda Rosalía. Om Eurovision endast skulle vara en tävling i sångskicklighet, då hade vi haft en solklar vinnare. —Hampus Hansson

5 poäng: Finland

Ända sedan starten har Käärijä varit den stora utmanaren till Loreen och “Cha Cha Cha” kan nog i många aspekter ses som raka motsatsen till “Tattoo”. Det ena är ett storslaget och sentimentalt bidrag om att längta efter någon som varit en del av ens liv medan Käärijä sjunger om att supa skallen av sig på helgen för att kunna släppa loss på dansgolvet. Oavsett vem som vinner så kan man lätt konstatera att finländaren med sitt unika bidrag satt sitt spår i Eurovision-historien redan. “Cha Cha Cha” har en sorts släppa loss och fucka ur-energi som vi aldrig upplevt tidigare och det är extremt svårt att inte headbanga till refrängen. Med tanke på låtens tema kan man verkligen föreställa sig att de egentligen vill skrika “chug, chug chug chug chug chug, chuuuug”. Det brutala industriella techno-dunket övergår halvvägs till ett mellanting mellan melodisk hardstyle och “Caramelldansen” och det är nu en helt annan stämning på scenen. Detta skifte funkar dock perfekt och förhöjer endast låten till ännu högre skyer. Det finns så mycket man kan säga om detta oförglömliga bidrag, jag har inte ens nämnt, koreografin, de neonfärgade och inte så heltäckande kläderna eller de fullkomligt fantastiska cha cha-dansarna som känns så felplacerade att det blir hysteriskt. Vi tackar Finland för att de gör årets tävling otroligt spännande och jävligt underhållande. —Erik Widell

6 poäng: Belgien

Belgien har de senaste 10 åren inte direkt haft en röd tråd genom deras bidrag, vi har fått en tradig klassisk låt om en mamma, übermoderna Lorde-inspirerade ”Rhythm Inside”, en Bond-låt med “A Matter of Time” och resultaten har varit lika spridda som man kan tänka sig. I år skickar Belgien ett riktigt lycko- och danspiller. Ibland behöver Eurovision bidrag som detta, som sprider glädje, hopp och som får en att vilja hoppa upp ur soffan och dansa. Låten osar av 90-talsklubbmusik som i nuläget är i sin stora revival-era och lyckas träffa rätt mellan nostalgi och nytänk. Gustaph är inte bara en helt fantastisk sångare, utan även är en sån glädjespridare på scen som gör att man kan inte annat än le. —Elin Olsson

7 poäng: Ukraina

Åren efter 2012 tävlade låtar i Eurovision som sannolikt inspirerats av ”Euphoria”, men med TVORCHIs ”Heart of Steel” låter det som att ett annat Euphoria är inspirationskälla. Redan från inledningens mörka syntmuller (som också för tankarna till ”The Hills” av The Weeknd), till de tunga trummorna och sångaren Jeffrey Kennys röst som doftar starkt av Labrinth, är det lätt att dra paralleller till den omåttligt populära HBO-seriens soundtrack. Den ukrainska duon använder dessutom den tämligen otippade (för Eurovision i alla fall) inspirationskällan på ett smakfullt sätt – vilket inte är något man ska ta för givet i denna tävling. Texten, trots sin ”bad-boy-break-your-heart”-inpackning, kan också fungera som en anspelning på det mod som landets befolkning ständigt måste visa i nuvarande läge. Ukraina fortsätter att som ”värdland” hålla flaggan högt i Eurovision, vilket känns fint när de samtidigt behöver hålla flaggan högt på ett oändligt antal andra sätt. —Hampus Hansson

8 poäng: Frankrike

Inget skulle någonsin vara lika franskt som Frankrikes bidrag 2021 med Barbara Pravis “Voila” men La Zarras “Èvidemment” kommer pretty darn close asså. De långa naglarna, den tajta glittrande klänningen i svart och de starkt vibrerande R:en gör detta till årets mest eleganta bidrag. “Èvidemment” visar mogenhet i både text och musik med ett tema som kretsar kring självuppoffring som ofta blir förgäves. Medan La Zarra förmedlar dessa återkommande besvikelser, bland annat genom rader som “Det är alltid för bra för att vara sant. Men det är aldrig för dåligt för att vara falskt”, gör hon detta på en plattform som reser sig över publiken. Man kan bara hoppas att hon inte är höjdrädd. Till La Zarras självsäkra sång kan vi höra väldigt effektiv discomusik med fantastiska stråkar, funkig bas och gitarr samt även elektroniska trumljud som livar upp det förvånansvärt mycket. Ifall någon mot all förmodan skulle glömma bort vilken nation som står för underhållningen så når bidraget ett klimax med ett långt “Franceeeee” innan musiken kommer tillbaka och avrundar allt på ett lika elegant sätt som det började. —Erik Widell

10 poäng: Sverige

Loreen cementerade sin plats i hjärtat hos alla Eurovision-fantaster redan när hon vann 2012. Sen dess har “Euphoria” erhållit en nästintill ikonisk status och framträdandet nämns ofta som ett av de mest minnesvärda bidragen i tävlingens historia. I år var det återigen dags för Loreen att representera Sverige och det digitala pirret på YouTube var ett faktum. Precis som det kändes när hon gick på scen för 11 år sedan känns det nu som att man slussas in i ett annat universum när introt till årets bidrag “Tattoo” drar igång. Ett universum där tiden står still och det enda som spelar någon som helst roll är hennes fängslande röst och aura. Hon är mäktig och sårbar och man kan inget annat än att älska henne när hon bryter ut i ett desperat “Cause all I want is to be loved”. Hennes 3 minuter och 3 sekunder på scen är utan tvekan på en helt annan nivå och likt en tatuering har även detta framträdande etsat sig fast i sinnet. —Melanie Manalo

12 poäng: Moldavien

Klungas douze points går i år till Moldavien och vi uppmanar läsare att redan nu börja kolla på hotell i Chișinău innan det är för sent. Det märks att det skett ett skifte i hur ett vinnande bidrag ska vara. Med Moldaviens vinst (förhoppningsvis), har hälften av vinnarna de 10 senaste åren varit på andra språk än engelska (med “1944” medräknad), vilket är en stor kontrast jämfört med åren mellan 1993 och 2012 där endast tre icke-engelska bidrag vann. Vad denna trend beror på är ett annat diskussionsämne, men det är tydligt att mångfald uppskattas på ett annat sätt. Pasha Parfeni återkommer till Eurovisionscenen likt Loreen efter 11 år och gör det med en riktig banger. “Soarele și Luna” tickar alla boxar för en Eurovisionvinnare. Den blandar etnisk musik med små, små moderna toucher som skapar en helt otroligt häftig mix. Den har en trallvänlig refräng som gör att varenda kotte i Europa/EBU kan sjunga med i refrängen. Eurovisionbidrag är ju även så mycket mer än en låt, och Parfeni levererar ett otroligt energifyllt och charmigt framträdande med ett scenframträdande som gör en som klistrad till skärmen och fascinerad eftersom man aldrig vet vad som kommer hända härnäst. Det är flöjter, unik koreografi, trummor, dansare med halvmånar som frisyrer, det känns organiskt och en frisk påminnelse vad Eurovision handlar om.  —Elin Olsson

Rulla till toppen