Tja!
Linus heter jag, 26 år gammal exilskåning som nuförtiden bor i Stockholm och försöker lösa bostadskrisen ett steg i taget som arbetandes med Stockholms hyresrätter. Med en examen inom samhällsplanering har jag en förkärlek för musik om kollektivtrafik och stadsmiljöer. Skoja bara om det där sista, även fast Chat Piles “Why” var en av mina favoriter från förra året.
Fun fact om dig?
Finns det egentligen någon fun fact kvar efter att Hampus avslöjade att han sjungit ”Shoreline” framför IDLES?
Jag älskar svensk progg, det är väl kul? Jag tycker också det är väldigt kul med karaoke, men jag vågar aldrig sjunga själv så jag försöker tvinga andra till att sjunga, typiskt kul person. De gånger jag stått framför mikrofonen har jag noga valt ut rätt låtar: “Killing in the Name” och “Backseat Freestyle”, klassiska karaokelåtar.
Dina musikaliska preferenser, och ditt perfekta album?
Jag gillar en väldigt bred mix av genrer och kan uppskatta en väldigt bra punkskiva lika gärna som jag kan uppskatta väldigt bra popmusik. Det genomgående temat brukar vara något oväntat och något som rycker tag i en. Det kan både vara oväntat starka atmosfärer i en låt eller en berg- och dalbana av oljud.
Rent reflexmässigt brukar jag alltid svara att Pet Sounds av The Beach Boys är det bästa albumet som någonsin skapats, och det står jag fast vid. Om jag ska ge den frågan en lite mer subjektiv touch så skulle jag säga att Mount Eeries urstarka skiva A Crow Looked at Me är perfekt i hur den lyckas gripa tag och liksom hemsöka en efter en ynka lyssning.
Vad ser du mest fram emot med Klunga?
För mig själv tycker jag det ska bli väldigt roligt att på ett strukturerat sätt ta mig an nysläppt musik med ett kritiskt öra och att lyssna på musik jag annars hade ignorerat. Det kommer även bli väldigt kul att få erbjuda samma sak för våra läsare, ett sätt att upptäcka ny musik.