Introducerar: Frida Helander

Det är jag som är Frida, jag är 26 år, bor i Stockholm sedan drygt två år tillbaka och jobbar som planarkitekt i Danderyds kommun. Det är väl ingen skräll att musik följt mig genom livet på diverse olika sätt. Under min tid på Radio AF i Lund växte däremot intresset mer i riktning mot musikjournalistik i kombination med radioproduktion. Jag älskar att scouta musik och kan bli löjligt exalterad av att hitta nya guldkorn, oavsett om det är via streamingtjänster eller liveframträdanden i någon lokal. Det finns ingen bättre känsla än när basen går rakt genom kroppen! Hampus kanske tycker att vi gjorde ett halvmisslyckat försök med det här projektet förra året, men jag ser det absolut som ett test-run som vi nu fångat upp igen!

Fun fact om dig?

Vad är ens en fun fact? Kan det vara att jag som 20-åring körde ner min häst till Nederländerna där jag jobbade som hästskötare och ryttare i ett internationellt tävlingsstall. Eller är det mer i stil med att jag squatade under en Jon Bellion-konsert (“get low” du vet) och spräckte byxorna rakt ner i röven… Det var uppenbarligen en otrolig konsert!

Dina musikaliska preferenser, och ditt perfekta album?

För att försöka hålla det kortfattat kan jag väl säga att jag är en periodare, om än mindre så med tiden. Men det är också så jag minns att mitt musikintresse formats. Från att jag spelade pappas CD-skivor med rock och latinamerikanskt, till min MP3-spelare med poppunk, in i brittrockeran, indie-tiden och inte minst hiphopen och rappen, och såklart däremellan inslag av populärkultur. Senaste åren har jag landat i R&B, soul och indiepop. Jag faller pladask för mycket bas, beats, mjuka stämmor och lätt elektronisk experimentell ljudbild. Pricken över i eller grädden på moset, eller vad du nu föredrar, är när album och låtar är en blandning av genres. Jag är svag för möten mellan just R&B/soul och rapp/hiphop/grime. Måste nog trots allt säga att Frank Oceans Channel Orange är ett album som jag inte kan annat än värdera skyhögt.

Vad ser du mest fram emot med Klunga?

Jag ser verkligen fram emot att få diskutera musik! Och minst lika mycket att dela musik men framför allt ta del av musik jag annars inte hade gjort. Jag är också väldigt glad att få lära mig mer om musikjournalistik och av alla andras kunskaper! Utvecklingspotentialen i Klunga är oändlig och vem vet, kanske kan det bli radioproduktionsrelaterat content också…

Rulla till toppen