Sufjan Stevens: Javelin

Man skulle kunna säga att Javelin är Sufjan när han agerar eklektiskt utifrån sin egen katalog. Trots att albumomslaget förstärker bilden av något klippt och klistrat så är det som vanligt istället originellt och organiskt.

Den mångsidiga och flitiga singer-songwritern Sufjan Stevens släppte i oktober sitt 10:e studioalbum. Ett album som lovade mycket med sina singlar men som också omgärdades av personligt drama.  Sufjan diagnostiserades med den neurologiska sjukdomen Guillan Barrés syndrom, nyheter som offentliggjordes på Sufjans tumblr-sida kort inpå albumets releasedatum. Artisten beskriver hur han vaknade upp utan känsel i ben eller armar och blev skjutsad till sjukhuset av sin bror där han fick sin diagnos och behandlades för att sjukdomen inte skulle spridas till hjärtat, lungorna eller hjärnan. Behandlingen var lyckad och Sufjan rapporterade efteråt att han skulle fokusera på rehabilitering för att återfå rörelseförmågan vilket kräver mycket tid, tålamod och arbete men med gott mod står artisten fast vid att han ämnar att överkomma detta abrupta bakslag. 

Den personliga motgång som sjukdomen innebär är dock inte något som han berör i sitt nya album. Det är en helt annan, mycket tråkig händelse som behandlas och inspirerar till musiken på Javelin, nämligen bortgången av Sufjans partner Evans Richardson. 

Sufjan är inte en främling till att experimentera med koncept, teman eller sound, vare sig det handlar om att påbörja en ofullständig albumserie relaterat till amerikanska stater, filminspirerade indie-kollaborationer eller elektroniskt tyngda personliga opus. Det som gör Sufjan speciell är att alla dessa ambitiösa åtaganden allt som oftast resulterar i väldigt gedigna och konstnärligt fulländade projekt. Allt han rör blir inte till guld men det finns ofta en god anledning till att vara uppmärksam när Sufjan presenterar något nytt.

Sufjans diskografi innehåller musikaliska exkursioner men återkommande är stapelverk med personliga eller självbiografiska teman och Javelin kan verkligen ses som ett av de sistnämnda. Instrumentellt och musikaliskt kan man höra många element som varit kännetecknande för tidigare album i Sufjans karriär. Vi kan höra akustiska passager som inleder många av låtarna tillsammans med körinslag á la Illinois men vi får också höra mer elektronisk instrumentation, något han lekte med på  Age of Adz. Tematiskt och sångmässigt påminner albumet om något vi kunde höra på Carrie & Lowell. Man skulle kunna säga att Javelin är Sufjan när han agerar eklektiskt utifrån sin egen katalog. Trots att albumomslaget förstärker bilden av något klippt och klistrat så är det som vanligt istället originellt och organiskt.

Nästan alla låtar på Javelin utvecklas på samma sätt: först en lugn introduktion med akustisk instrumentation till Sufjans viskande sång som sedan ackompanjeras med körsång vilket ökar intensiteten och ger mer liv. Sedan avslutas det hela med ett elektroniskt och nästan industriellt crescendo. Var de olika brytpunkterna kommer varierar dock, på albumets öppningslåt “Goodbye Evergreen” sker utvecklingen väldigt snabbt och redan efter en minut har de elektroniska elementen inkorporerats och det låter som att vi befinner oss i en fabrik som tillverkar sentimentala avsked. På albumets andra låt, “A Running Start”, släpps vi inte in i tomteverkstaden förrän i den sista minuten. Det är egentligen bara låtarna “Javelin (To Have And To Hold)” samt “There’s A World” som frångår receptet. Även om låtarna på “Javelin” innehåller mycket värme kan man som lyssnare ändå uppleva en vintrig stämning i hur de faktiskt låter. 

Återigen bevisar Sufjan vilken skicklig lyriker han är där han med ett väldigt evokativt språk förmedlar sina känslor inför att ha förlorat någon han älskar. Han går igenom det mesta som berör sorge-processen, han tar farväl, han återbesöker kärlekens tidiga stadie, han vältrar sig i sin ängslighet över att inte bli älskad igen och han går igenom vad han kunde gjort annorlunda. Även om albumet är dedikerat till någon annan så visar Sufjan även ett stort prov på självreflektion. Vid flertalet tillfällen tar han upp sina egna känslors potential till att överflöda och därför bli destruktiva, i alla fall enligt honom själv. Ett förhållande kommer inte utan sina dalar och den friktion som uppstår när man säger saker som man kanske inte menar är något som behandlas på albumet. Det tydligaste exemplet på detta hör vi på titelspåret “Javelin (To Have And To Hold)” där Sufjan låter ett spjut vara en metafor för ett sårande ord eller handling som han av misstag kastar men nätt och jämnt missar sin partner med. 

Väldigt vanligt förekommande är referenser till religiösa teman och hans kristna uppväxt skiner verkligen igenom. Att kunna vända sig till sin tro i svåra tider för att finna tröst är något som väldigt tydligt varit användbart för Sufjan i sin egen sorg men också i låtskrivandet. Språket är oavsett inspirationskällan väldigt tankeväckande och stundtals poetiskt.

Albumets klimax får vi på låten “Shit Talk” som är den klart längsta låten på 8 minuter och 31 sekunder. Låten byggs upp enligt receptet och har fantastisk komposition och dramaturgi. Sufjans röst är nästan på den känslomässiga bristningsgränsen när han sjunger “Hold me tightly / lest I fall”och sen sammanfaller alla instrument med sång av både Sufjan och kören i bakgrunden. En total urladdning som avslutas med kvarvarande ambiance som varar i hela två minuter. Detta hade kunnat vara ett rätt emotionellt passande avslut på albumet men istället får vi ett mer positivt avslut i form av “There’s A World”. Kanske kan detta ses som väldigt symboliskt för Sufjan och inte minst nu i en tid där han behöver kunna vara positiv för att behålla sin personliga hälsa. 

Sufjan har återigen lyckats med att kombinera välkomponerad och gripande musik med imponerande författarskap. Det är inte första gången och jag hoppas verkligen inte att det blir den sista heller. Det är givetvis inte så att jag önskar mer misär i Sufjans liv men man kan vara säker på att det leder till bra musik. Låt oss hoppas att hans nästa musikaliska experiment får kretsa kring något positivt.

Betyg: 8,5

Erik Å: 8,5
Oscar: 8,5
Erik W: 8,5